Såg att jag fått kommentarer på förra inlägget gällande detta.
Har mina tankar om vem anonym kan vara, men det får vara. I alla fall, svarade på dennes kommentar, och insåg att jag nog varit väääääldigt för trångsynt. Måste vidga mina vyer omedelbums ups.
Att vara perfekt behöver ju absolut inte vara att man är precis samma person sett till intresse och åsikter. Det kan ju helt enkelt vara att man älskar att diskutera, och då kan det ju vara så att personen ifråga istället är en som hela tiden har sina åsikter. Den personen jag beskrev förra gången undrar jag, kan det varit en tvilling kanske (haha... Oj då). SÅ att Det förra inlägget var väl inte fulländat även om jag personligen fick ut delar av det jag ville ha sagt. Men för att gå till grunderna, min teori om ett "perfekt förhållande" eller i alla fall bra grund att stå på är:
Hjärna
Hjärta
Skrev
Det första man använder är (tro det eller ej) är skrevet, med det menar jag alltså utseende, man bör väl åtminstone tända på personen ( annars kan det bli ett kast sexliv, men o andra sidan sex är väl inte allt? eller hur var det).
För det andra bör man väl tycka att personen är vettig, annars kan man ju gå och ta vilken person som helst på närmaste psykhem antar jag, men vissa kanske gillar det med. Men vettig som sagt.
När de två ovanstående är "avprickade" då är det en återstående bit, nämligen Hjärtat.
Och det tycker sällan som man hoppas att det ska. Man har en partner, som är vettig och snygg, men hjärtat "dunkar" inte för personen. Det tror jag främst tjejer ofta tänker på( men det är som sagt bara vad jag tror, även killar har det också kan jag lova). Tänk på dessa tre punkter, kombinera dessa och se om er partner eller någon ni känner fyller dessa punkter. Vem vet, hjärtan kan skapas och hjärtan kan krossas. Men i slutändan, fyller man dessa 3, då har man en bra grund och stå på. Rätta mig om jag har fel eller om ni har egna åsikter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
"Perfekt" är en illusion som barn strävar efter. Vuxna med barnasinnet i behåll strävar ibland efter det också men inser snart att det inte existerar och nöjer sig med "det näst bästa" eller "det jag står ut med".
När man kan erkänna att perfekt inte existerar så kan man börja se verkligheten.
Tro mig, om du träffar nån som är perfekt, verkligen sådär drömlikt underbar så att du knappt tror det.
Då, min vän, är du manipulerad av den här personen. ;) Och sånt vet väl ändå JAG en hel del om, inte sant? :)
/Pierre "Mindfucker" H
Du kan du Pierre;). Med tanke på att du kan väldigt mycket, även om som du själv säger är ditt egna tankesätt, så tycker jag att du kan vara ganska "perfekt" inom området psykologi och liknande. Betyder det då att du manipulerar mig att tro det, men att du egentligen inte kan så mycket som du utger dig från att vara:-P
Detta var bara skrivet rakt upp o ner, kan tolkas som en brainstorm vilket gör att det kan bli flummigt vad vet jag, men tycker det låter som ett bra svar på tal xD
Det KAN absolut tolkas som att jag bluffar, att jag inte kan ett skit men låtsas kunna... Men då blir det krångligt...
Om jag ska kunna manipulera dig att tro att jag kan nåt, måste jag ju kunna det för att ge en så övertygande bild som möjligt.
Det blir en paradox. Men för att bespara oss en evig diskussion; jag kan det, men jag använder det inte särskilt ofta.
/PH
Är det inte det som är en del av att vara en lärare, att om man inte kan det, agera som att du kan det, då tror folk att du kan det;)
Mjae... inte riktigt. Men det är väl grundprincipen iaf.
Men jag bluffar sällan, faktiskt, det är jobbigt att göra det för man måste hålla koll på allt. Så ju mer man bluffar desto större risk att man blir påkommen. :P
Jag trodde livet gick ut på att leva farligt;)
En person kan bli Perfekt i en människas ögon om man är så förälskad så man inte kan tro det är sant. Även om det finns brister som "svartsjuka" kanske man tycker det är perfekt Charm. Man ska inte nöja sig med det "näst-bästa". Det finns den Perfekta för alla.
Skicka en kommentar